I dag kom svaren på blodproverna jag tog i samband med Nupptestet i måndags.
Den underbara barnmorskan Eva som gjorde ultraljudet ringde och gav mig, eller oss såklart, enbart positiva besked! Min riskbedömning för downs syndrom och andra allvarligare kromosomavvikelser var så bra den bara kunde bli och nu känns det verkligen som att vi kan andas ut och bara njuuuta av vad jag är sååå säker på är, min sista graviditet:)! Jippie!!

Bebiskoll!

När man kommer upp i min ansenliga (!!) ålder av 36 år och blir gravid blir man på MVC rådd att göra ett sk "Nuppultraljud" på bebisen i magen för att utesluta vissa allvarliga kromosonavvikelser och andra sjukdomar. Detta test görs tyvärr inte i Dalarna ännu, här finns bara fostervattensprov för de som önskar säkerställa barnets hälsa, utan man får ta sig till Stockholm/Östermalm och till Mama Miakliniken och där, i vackra omgivningar och i en våning som är så långt ifrån sjukhusmiljö man kan komma, får man SE sin bäbis!

Det är på nåt vis så tycker jag att, man har lite svårt att förstå att det faktiskt det har flyttat in någon i "livmoderlyan" innan man får SE med tydlighet att det verkligen ÄR så, och jag kan ärligt erkänna att jag vissa stunder starkt misstänkt skengraviditet (trots ALLA grav.symtom som finns i heela världen) men ICKE - pregnant I am!

Det var så grymt häftigt att se den lill* krabaten tumla runt där inne i magen och den helt underbara barnmorskan visade på alltifrån lillhjärna till urinblåsa och nästipp! Jag gick därifrån som i ett rus - helt tagen av upplevelsen och så lycklig över att allt (så här långt iaf) ser bra ut!

Jag är ju verkligen inte nån som sprider speciellt positiva graviditetsvibbar runt mig, jag tycker mest att det är besvärligt och bökigt att vänta barn och vara en illamående hormonbomb, men detta, att få se det lilla livet gör att det är SÅ värt det!

Happy midsummer!!!

Det verkar bli midsommar i år också, båtbrist till trots.

Det känns väl sådär det här med att vi inte har nån egen kajuta måste jag erkänna, och det är verkligen med motvilja som jag konstaterar att Torsång känns som ett väääldigt avlägset ställe att fira denna högtid på i år. Att se och höra om alla som sjösätter sina skepp ett efter ett sticker i hjärtat och jag är så avis på er ska ni veta! Det är på nåt vis så att, ingen båt - inget Torsång, inte på midsommar iaf!

Nåja... Som tur är så finns det ju alternativ till att trängas med hundratalet andra båtentusiaster i Lillälven, som att åka till stugan i Sähl på äkta släkt och vännerkalas eller till Anders och Maria i vackra Länsbodarna. Som gravid, trött å rätt trist så gillar jag läget och hänger med övriga. Det känns ju som att jag vill hem och sova vid niosnåret i vilket fall och redan där är man ju i lätt underläge till partydjuren runtomkring så man håller låg profil liksom;)!

So long så länge så hörs vi efter helgen!

OJ, va dålig jag har varit på att hålla nivån ajour här! Nästan sämst faktiskt!

Denna gång har jag dock turen att kunna skylla på nåt som verkligen borde räknas som en bra ursäkt för detta då jag är GRAVID:)! Alltså fattar ni - det bor en liten bebis i min mage!!!!!

Jo visst gott folk, tonårsmorsan ska ha smått igen - heeelt crazy ja vet men så är det!

Jag fyllde år för nån vecka sen också och jag måste bara visa vilken underbar cykel jag fick av M i födelsedagspresent! Nu håller inga undanflykter för att slippa skavsår i häcken längre! Nu är det bara å gni - tills man blir skinnflådd i baken!!