Måndagsångesten...

...har drabbat mig, istället för den vanliga söndagsångesten, och jag gillar det inte!

Jag tycker verkligen om att vara ledig, jag skulle således kunna tänka mig att vara det i MYCKET högre utsträckning än jag är nu och jag har svårt svårt svårt att se nåt fel i att bara vara många långa dagar i sträck.

Jag tycker tvärtemot att det är rätt rätt rätt att sova längre än till 6 AM, att dröna runt i myskostym till långt in på förmiddagen, att luncha med goda vänner som åxå är lediga, att få främmande, att vara främmande, att ta långa härliga prommisar i vårsolen, att dela på en flaska rödvin på SÖNDAGEN och krypa ner i bingen SENARE än barnen som annars alltid släcker lampan långt efter den kvällströtta mamman som kräver sina nio timmar för att vara människa...

Men, imorgon sparkar vardagen igång igen och det enda positiva med det är att det är en dag närmare till A kommer hem! Längtar...