Idag kommer älsklingen hem efter ännu en vecka på resande fot, skönt! För det mesta tycker jag att det är helt ok att han är borta så mycket (har just inget annan attvälja på heller iofs) men vissa veckor är saknaden efter honom större och väntan så lååång, precis som den varit denna veckan. Kan ju förstås bero på att sjukdomar härjat i huset och nätterna varit både vakna och oändliga och det faktum att man ju med automatik blir lite liten när det är krassligt och trassligt så... Men nu är fredagen alltså här och snart han också! Alla verkar dessutom vara på bättringsvägen, t.o.m matlusten har vaknat till liv igen så, - Welcome home honey och vad vill du ha till middag;)?